Senaste inläggen

Av linnea - 23 mars 2009 15:29
http://www.youtube.com/watch?v=btjKjojprME&feature=related

 Nu kan solen komma nu kan det bli varmt.

Nu kan du sjunga medans du håller min hand.

Nu kan man le även om det blir sämre för de.

Nu kan den alldra mörkaste skugga värma.

Men varför ska den försvinna och allting  tvingas sluta brinna?

Av linnea - 17 mars 2009 17:09

This is there it ends, this why I say good bye after all this time.

This is why I can't keep holding on, this is why you will let me go.

We did never click, we did never fit.

You know it so well, you knew it befor.

Becuse here we can't go on, here we must let go and get something more.

You know that I am sorry but I have to say I'm glad,

glad to finely realize I can carry on with or with out your hand.

So goodbye goodbye my dear ex best friend i hope I will see you again.


Av linnea - 15 mars 2009 20:35

När flugor flyger över din gula handduk och du har värme slag i nacken. Eller när du är rosröd om kinderna och känner dig allmänt trött hela tiden kan du inte sluta klaga men ändå är det höjdpunkten på vårat år. Men man kan ju se allting från den ljusa sidan också, hur du kan gå ut med bara shorts och bikini utan att folk stirrar på en eller hur man utan tvekan hoppar i havet för att sedan känna hur skölden sköljer över än med ett välbehag.

Det är bara att inse, alla längtar vi efter sommaren.

Men jag bara undrar, när ska vi någonsin sluta med att klaga?

Av linnea - 13 mars 2009 15:09

Tänkte bara visa er en dikt jag har skrivit.


Om jag var en ko och du var vattnet

så skulle jag dricka dig.

Om jag var en val och du var en småfisk

så skulle jag äta dig.

Jag är en tjej och du är en kille

och jag ÄLSKAR dig!


                          KÄRLEK!

Av linnea - 11 mars 2009 15:25

Jag såg en fågel flyga genom ett rum.

Jag såg smatidigt livet speglas i dess vingar.

Fågeln hade ingen frihet i detta rum,

den var tvungen att kämpa med varneda del i sig för att hitta den.

Precis som vi kämpar för att hitta våran frihet.

Om så få fåglar kan ta sig ut genom ett rum med endast ett öppet fönster,

Hur stor chans har då vi att hitta vad vi söker efter?

Av linnea - 7 mars 2009 21:40

 Min död var skriven i sanden.


Det regnade ute som vanligt och jag var förhäxad, jag såg på hur regndropparna slingrade sig ner på bilrutan, och ibland tog dom mer med sig. Som pappa hade tagit mamma med sig. Bilen tvär stannade och jag drogs framåt och slog huvudet i instrumentbrädan. ”Var det där nödvändigt?!” Min röst var fortfarande lite hes men man kunde tydligt höra osäkerheten bryta igenom, som den alltid hade gjort när vi var ensamma. Han såg på mig ett kort ögonblick men knäppte sedan snabbt upp mitt säkerhets bälte som självklart krånglade runt min arm som jag inte han flytta. Han stönade irriterat drog lite extra hårt som skulle visa att det var han som bestämde, ingen idé att bråka. Jag var rädd för vad han skulle göra sedan, om han skulle slå mig här? Eller om han bara skulle låta mig hamna på marken utanför med en skylt i panna som det stod oönskad på. Han lutade sig fram som han skulle kunna göra om han ville kyssa mig eller bita mig. Men han vände bort huvudet och plötsligt blev det väldigt kallt i bilen. Jag kände hur den där skylten började forma sig i pannan och försökte snabbt resa på mig men han var snabbar. Regnet landade mjukt på min haka när jag for genom luften ner mot marken. Marken var hård, smågrus tryckte in sig mot min kropp. Tårarna brände i ögonen fast att jag var van vid det här, fast än att livet hade varit lika för jävligt varje gång jag öppnade min dörr. Jag drog mig upp på fötter och såg mig omkring. Människor glodde, stirrade och dömde. Dom dömd allt dom såg hörde och visste. Jag visste vad som skulle hända nu, jag skulle behöva gå igenom ännu en skit dag för att sedan känna mig så deprimerad att jag är ”sjuk” dagen efter. ”om jag får reda på att du någonsin skolkar igen...” Orden var lika höga som varenda tanke runt omkring mig. Så höga att man kunde känna dom. Men ändå försökte jag stänga dom ute, ändå försökte jag trycka in mina öron så långt in i huvudet så att jag aldrig någonsin mer skulle kunna höra den meningen upprepas gång på gång.


Min början på något nytt hoppas att ni gillar det och om ni gör det kanske jag skriver mera på den : ) Kram Linnea

Presentation

Omröstning

Hur många gånger i veckan tränar ni?
 1
 2
 3
 4
 6

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Mars 2009
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards